Guide till certifieringar av arbetskläder

EN ISO 20471 (tidigare EN 471) - Hög synlighet

EN ISO 20471 är den internationella standarden för kläder med hög synlighet (också kallat reflexkläder eller varselkläder). Detta är den vanligaste certifieringen inom arbetskläder. EN 20471 kräver dels fluorescerande färg för synlighet i dagsljus, dels reflexer för synlighet i mörker.

Denna certifiering krävs bland annat vid arbete i högriskområden såsom trafiken, byggarbetsplatser och generellt i närheten av motorfordon och maskiner som kranar och grävmaskiner. EN ISO 20471 är uppdelad i tre klasser baserat på synlighet i förhållande till materialets yta. Det innebär att mängden fluorescerande material och reflexmaterial avgör arbetsklädernas skyddsklass.

• EN ISO 20471-1: Minst 0,14 m² fluorescerande material och minst 0,10 m² reflexmaterial
• EN ISO 20471-2: Minst 0,50 m² fluorescerande material och minst 0,13 m² reflexmaterial
• EN ISO 20471-3: Minst 0,80 m² fluorescerande material och minst 0,20 m² reflexmaterial

Arbetskläder i klass 3 kan erhållas på flera sätt. Du kan använda en produkt som uppfyller EN ISO 20471 klass 3 eller kombinera två produkter från EN ISO 20471 klass 2, vilket tillsammans blir klass 3-certifierat.

Se kombinationsmöjligheterna i tabellen nedan:

EN ISO 11612 (tidigare EN 531) - Flamresistent arbetskläder

Skyddskläder med certifieringen EN ISO 11612 skyddar användaren mot kortvarig kontakt med hög värme, lågor och gnistor. Arbetskläder certifierade enligt EN ISO 11612 är lämpliga för elektriker och industriarbetare som arbetar i områden med risk för exponering av eld, gnistor eller hög värme. Arbetskläder enligt EN ISO 11612-standarden är inte lämpliga för brandmän och svetsare som är utsatta för långvarig värmepåverkan, gnistor och eld.

Observera att EN ISO 11612 endast används för kläder och flamhämmande underkläder - med undantag för huvor. För att uppnå fullständigt skydd bör ansiktet, händerna och fötterna skyddas med annan godkänd klädsel. Flamhämmande klädsel bör alltid användas i kombination med annan klädsel som uppfyller kraven för EN ISO 11612. Om klädseln är i direkt kontakt med huden eliminerar den inte alla risker för brännskador.

EN ISO 11612 är uppdelad i olika kodbokstäver som beskriver klädernas skyddsnivå. Dessa framgår av tabellen nedan:

EN ISO 11611 (tidigare EN 470-1) - Arbetskläder för svetsning

EN ISO 11611 är svetsvarianten av ovanstående EN ISO 11612. Denna standard ställer krav på material och design för svetsklädsel. Till exempel måste alla yttre fickor vara fasta och täckta med flikar så att gnistor inte kan fastna.

Arbetskläder som är EN ISO 11611-certifierade skyddar mot svetsgnistor, strålning och kortvarig kontakt med eld. Dessutom minskar det risken för elektrisk chock vid kortvarig kontakt med elektroniska ledare. Klädsel enligt EN ISO 11611 är därför lämplig för svetsare, järnvägsarbetare, gjutare och liknande yrken.

Observera att svetsklädselns förmåga att skydda mot elektricitet minskar om den blir blöt, svettig eller smutsig. Om kläderna är smutsiga med lättantändliga material försämras flamresistensen. Smutsig klädsel uppfyller därför inte säkerhetskraven. Skyddskläder bör inte tvättas med tvålbaserade tvättmedel eftersom detta kan lämna kalkfläckar på materialet, vilket kan brinna vid hög värmepåverkan.

EN ISO 11611 är uppdelad i två klasser beroende på svetsteknik och situation. Kläder i EN ISO 11611 klass 2 skyddar användaren mest mot stänk och strålning.

EN ISO 14116 (tidigare EN 533) - Begränsad flamspridning

Skyddskläder med certifieringen EN ISO 14116 skyddar mot kortvarig, oavsiktlig kontakt med gnistor eller värme under omständigheter där det normalt inte finns någon betydande värmefara. Arbetskläder med EN ISO 14116-certifiering minskar risken för antändning. Om värmeisolering behövs rekommenderas EN ISO 11612.

EN ISO 14116 används ofta för kläder och tillbehör med lägre nivåer av flamskyddande egenskaper. Det kan vara västar med hög synlighet, regnkläder eller knäskydd till exempel.

Standarden delas in i tre olika index, där index 3 ger mest skydd.

Krav för EN ISO 14116 index 1:

• Elden får inte sprida sig till materialets kant
• Det får inte finnas någon efterglöd när flampåverkan upphör
• Materialet får inte avge brinnande- eller smältavfall
• Bildning av hål är tillåten

Krav för EN ISO 14116 index 2:

• Elden får inte sprida sig till materialets kant
• Efterglödstiden får inte överstiga 2 sekunder
• Materialet får inte avge brinnande- eller smältavfall
• Bildning av hål är inte tillåten

Krav för EN ISO 14116 index 3:

• Elden får inte sprida sig till materialets kant
• Efterglödstiden får inte överstiga 2 sekunder
• Materialet får inte avge brinnande- eller smältavfall
• Bildning av hål är inte tillåten
• Efterflamningstiden får inte överstiga 2 sekunder

Skyddskläder som klassificeras som EN ISO 14116 index 1 får inte bäras direkt på huden. De ska endast bäras utanpå kläder med index 2 eller 3.

Notera att smuts, inklusive fett, olja och flytande kemikalier, påverkar klädernas skyddsegenskaper. För att bibehålla skyddseffekten bör de därför tvättas regelbundet.

EN 13034 - Skydd mot flytande kemikalier

Kläder certifierade enligt EN 13034 ger begränsat skydd mot stänk av flytande kemikalier. Standarden är avsedd för situationer där användaren relativt snabbt kan lämna riskmiljön och ta av kläderna. Arbetskläder certifierade enligt EN 13034 är exempelvis lämpliga för lastbilsförare som kör tankbilar med bensin eller servicepersonal som ibland hanterar syror, smörjmedel etc. I miljöer med högre risk för kontakt med flytande kemikalier bör man använda kläder med bättre skydd.

Om man blir utsatt för kemikalier bör kläderna omedelbart tas av och sedan antingen tvättas eller kasseras.

IEC 61482-2

Arbetskläder som uppfyller kraven enligt IEC 61482-2 skyddar användaren mot termiska risker vid en elektrisk ljusbåge. Vid en ljusbågeexplosion kan det uppstå flammor, strålning och metallfragment från elektroder, och det är därför viktigt att bära skyddskläder.

IEC 61482-2-klädsel tillhör riskkategori III, vilket innebär att den är avsedd för användning i högriskmiljöer. Kläder med IEC 61482-2-certifiering är utvecklade för att förhindra andra grads brännskador vid exponering för ljusbågsskimmer. Notera att standarden inte inkluderar skydd mot andra risker vid ljusbågeolyckor som metallfragment, tryckvågor, elektriska stötar och hälsofarliga gaser.

För att uppnå optimalt skydd mot elektriska ljusbågar bör all klädsel vara certifierad enligt IEC 61482-2 (inklusive underkläder, strumpor, handskar etc.) och kläderna ska täcka hela kroppen. Förutom kläder bör man därför använda ytterligare skyddsutrustning som hjälm med ansiktsskydd och skyddsskor. Lager-på-lager-klädsel med IEC 61482-2-certifierad arbetsklädsel är ett effektivt sätt att skydda sig.

IEC 61482-2 reviderades 2019, och i samband med detta lades ett nytt piktogram och den nya bränntäthetsvärden ELIM till. IEC 61482-2 inkluderar nu två testmetoder med olika risknivåer:

IEC 61482-1-1 - Open Arc test (öppen ljusbåge)

Innefattar ett mellanspänningsområde (> 1000 V)

Vid detta test utsätts material för en öppen ljusbåge (dvs. en simulering av verkligheten där ljusbågen inte är "kontrollerad"). Resultatet för varje material eller materialkombination anges i kalorivärde (cal/cm²).

ELIM-värdet (Incident Energy Limit) är det övre gränsvärdet för hur mycket termisk energi ett material kan utsättas för innan användaren riskerar andra grads brännskador eller att hål uppstår i materialet.

ATPV-värdet (Arc Thermal Performance Value) anger mängden energi som ett material kan utsättas för och fortfarande ge 50% skydd åt användaren.

EBT50-värdet (Energy Break Open Threshold) anger mängden energi som ett material kan utsättas för innan det finns en 50% risk för hål i materialet.

IEC 61482-1-2 - Box test (begränsad ljusbåge)

Innebär ett lågspänningsområde (400 V)

Materialet testas med en direkt avgränsad och riktningsbestämd ljusbåge. Ljusbågen är 400 V och varar i 500 ms. Testet delas in i två olika klasser, och efter genomfört test bedöms resultatet som godkänt eller godkänt enligt klasserna. För att klara klass 2 i boxtestet krävs vanligtvis en kombination av skyddskläder eller kläder med förstärkning.

EN 342 - Kyla

EN 342 är den europeiska standarden för köldskyddande kläder. Kyla definieras som en kombination av fuktighet och vind med en lufttemperatur på -5 °C eller lägre. Vid mycket vind kan behovet av mer värmeisolering uppstå, även om temperaturen förblir densamma.

Observera att isoleringsförmågan minskar avsevärt om kläderna är våta eller fuktiga. Egenskaperna kan också försämras efter användning, förvaring och tvätt. För att uppnå optimalt skydd mot kyla bör kläderna stängas ordentligt och dras åt runt öppningar som handleder eller fotleder.

EN 343 - Regn

Kläder med certifieringen EN 343 skyddar mot snö, regn och fuktigt väder. EN 343 delas in i klass 1-4 för vattentäthet och andningsförmåga, där klass 4 är den högsta nivån.

Observera att arbetskläderna bör stängas ordentligt för att uppnå optimalt skydd och att kläder med denna certifiering inte är lämpliga för användning i miljöer med risk för eld, flammor eller gnistor.

EN 1149 3/5 - Elektrostatiska egenskaper

Standarderna EN 1149-3 och EN 1149-5 skyddar användaren mot elektrostatiska urladdningar och minskar risken för gnistbildning. Kläder med dessa certifieringar är därför lämpliga för arbete som innebär explosionsrisk eller hantering av brännbara ämnen. Potentiellt explosiva miljöer kallas ATEX. Exempel på detta kan vara petrokemisk industri, skogsindustrin, bensinstationer och energiföretag med fasta bränslen, brännolja eller naturgas.

Observera att användaren måste vara utrustad med rätt skyddsskor (EN ISO 20345) och att kläderna fortfarande täcker vid rörelse, t.ex. vid knäarbete eller sträckning av armar.

Antistatisk skyddsutrustning ska bäras som en del av ett samlat jordat system för att undvika elektriska laddningar. För att vara fullt skyddad måste alla material som inte uppfyller kraven täckas med EN 1149 3/5-certifierade kläder. Detta gäller även ledande delar som dragkedjor eller liknande.

EN 1149-3:2004 specificerar arbetskläder som testats för sin förmåga att minska elektrostatiska laddningar från materialets yta.

EN 1149-5:2008 specificerar kraven på prestanda och design för skyddskläder. Observera att kraven kan vara otillräckliga i syrerika, brandfarliga miljöer. Standarden inkluderar inte skydd mot nätspänningar.

EN 13758-2 - Arbetskläder med UV-skydd

EN 13758-2 definierar kläder som skyddar mot solens UVA- och UVB-strålar. Vid utomhusarbete är man i hög risk att utsättas för stora mängder UV-strålning, vilket kan orsaka hudskador. Risken för hudskador kan minskas genom att bära arbetskläder som är certifierade enligt EN 13758-2. Observera att endast den hud som täcks av kläderna skyddas.

EN ISO 15797 - Industriell tvätt

Standarden EN ISO 15797 specificerar arbetskläder som är lämpliga för industriell tvätt och torkning. Kläder med denna certifiering kan tvättas vid högst 85 °C beroende på materialet.

EN 381-5 - Sågskyddande arbetsklädsel

EN 381-5 är standarden för kläder som skyddar mot skärskador vid användning av motorsåg. Kläder med denna certifiering inkluderar huvudsakligen sågbyxor och skyddsoveraller. Arbetsklädsel certifierad enligt EN 381-5 är lämplig för skogsarbetare och andra som använder motorsåg.

EN 381-5 delas in i tre olika klasser efter kedjehastighet:

• Klass 1 skyddar vid kedjehastighet på 20 m/s
• Klass 2 skyddar vid kedjehastighet på 24 m/s
• Klass 3 skyddar vid kedjehastighet på 28 m/s

För optimalt skydd bör byxornas sågskydd överlappa skyddsskon.

Oeko-tex® Standard 100 - Fri från skadliga ämnen

Oeko-tex® Standard 100 används för textilprodukter som är fria från skadliga kemikalier. Certifieringen ställer strikta krav på alla delar av produkten, inklusive dragkedjor, knappar, sytrådar etc. Ju närmare kontakt med huden, desto strängare krav. Oeko-tex® säkerställer att användaren inte utsätts för skadliga ämnen.

EN 397 - Skyddshjälmar för industri

Certifieringen EN 397 ställer krav på industriskyddshjälmar när det gäller material, konstruktion och storlek. Detta är för att säkerställa att användaren är optimalt skyddad mot fallande föremål.

För att en hjälm ska kunna certifieras enligt EN 397 måste den ge stötdämpning (lodrätt) och motstå penetrering samt vara brandhämmande. Hakbandet måste också kunna frigöras med minst 150 N och högst 250 N.

Observera att skyddshjälmar har ett utgångsdatum och inte är godkända efter certifieringens utgångsdatum.

EN 14404 - Knäskydd

EN 14404 är den internationella standarden för knäskydd. Syftet med skyddsutrustningen är att förebygga och minska skador som kan uppstå vid knäböjande arbete.

Certifieringen delas in i följande tre nivåer:

• Nivå 0: Lämplig för användning på platta underlag
• Nivå 1: Lämplig för användning på platta eller ojämna underlag
• Nivå 2: Lämplig för användning på platta eller ojämna underlag under svåra förhållanden

Knäskydd med EN 14404-certifieringen är dessutom uppdelade i typer:

• Typ 1: Knäskydd som inte är en del av kläderna, men är fästa på benet på annat sätt
• Typ 2: Knäskydd i skum eller annan stoppning, som är permanent fästa vid byxorna eller kan fästas på
• Typ 3: Knäskydd som inte är fäst vid benet
• Typ 4: Knäskydd som är en del av en annan produkt

Knäskydd bör bytas ut regelbundet eftersom slitning kommer att försämra kvaliteten. Om ett skydd är slitet eller skadat bör båda bytas ut. Knäskydd tas bort från arbetsbyxor före tvätt och torkning.

EN 420 - Handskar

Den internationella standarden EN 420 omfattar allmänna krav och testmetoder för alla arbets- och skyddshandskar. Observera att skadade handskar inte ger optimalt skydd.

EN 374 - Kemikalier (handskar)

Handskar som är certifierade enligt EN 374 skyddar användaren mot kemikalier och mikroorganismer. Handskarna klassificeras från A till L beroende på vad de skyddar mot:

A: Metanol

B: Aceton

C: Acetonitril

D: Diklormetan

E: Koldisulfid

F: Toluen

G: Dietylamin

H: Tetrahydrofuran

I: Etylacetat

J: n-Heptan

K: Natriumhydroxid 40%

L: Svavelsyra 96%

Dessutom klassificeras de i nivåer från 1-6 beroende på hur snabb genomträngningen är:

• Nivå 1: Upp till 10 minuter
• Nivå 2: Upp till 30 minuter
• Nivå 3: Upp till 60 minuter
• Nivå 4: Upp till 120 minuter
• Nivå 5: Upp till 240 minuter
• Nivå 6: Upp till 480 minuter

EN 388 - Mekaniska risker (handskar)

EN 388 är standarden för handskar som skyddar användaren mot mekaniska risker. Certifieringen från 2003 reviderades 2016 med nya krav samt en ny testmetod för skärskydd, vilket resulterade i två versioner.

Både EN 388:2003 och EN 388:2016 testar handskarna för nedanstående egenskaper och tilldelar en sammanlagd poäng. Ju högre poäng, desto bättre skydd.

Den högsta möjliga poängen för handskar certifierade enligt EN 388:2003 är därmed 4544.

EN 388:2016 testar handskarna för ytterligare skärskydd (TDM-test). Resultatet anges med en bokstav från A till F, där F är högst. Den högsta möjliga poängen för ett par skyddshandskar enligt EN 388:2016 är därmed 4544F.

Om skyddshandskarna också ger slagskydd anges detta med bokstaven P. Om det finns ett test som inte har utförts markeras detta med bokstaven X.

EN 407 - Värme (handskar)

Handskar med certifieringen EN 407 skyddar användaren mot termiska risker. Skyddshandskar med EN 407 lämpar sig för svetsning, glödning och andra arbetsuppgifter som innebär hög värme. Standarden är uppdelad i följande skyddsnivåer från A till F:

A: Eld

B: Kontaktvärme

C: Isoleringsvärme

D: Strålningsvärme

E: Smält metall - mindre skvätt

F: Smält metall - större mängd

EN 511 - Kyla (handskar)

EN 511 specificerar krav för köldskyddande handskar. För att uppnå certifieringen måste handskarna kunna motstå både genomträngande kyla (konvektionskyla) och kontakt med kyla (vid direkt beröring). Observera att de inte nödvändigtvis har testats mot vattengenomträngning. Handskarna måste åtminstone uppnå skyddsnivå 1 enligt EN 388 (test av slitstyrka och rivstyrka).

EN 1150 - Synlig fritidsklädsel

Detta är standarden för kläder med hög synlighet som inte är avsedda för arbete. Det kan exempelvis vara reflexkläder för löp- eller cykelturen.